Gå till: Det egna hemmet Funktionalismen Ökad välfärd och värdefull fritid

Demokratiseringen hade medfört att bostadssituationen i landet blivit en viktig samhällsfråga. Arbetarrörelsen hade över-tagit makten i landet och rättvisefrågorna stod högt på dagordningen. Det samhälleliga skyddsnäten etablerades och folkhemmet byggdes. Förutom moderna bostäder byggdes bad- och tvättinrättningar, sim- och sporthallar, skolor, samlingslokaler och stadshus. Sverige hade ett försprång gentemot andra europeiska länder efter andra världskrigets slut och moderniseringsprocessen kom snabbt igång här. På bara några årtionden bytte Fattigsverige skepnad.

Det egna hemmet

Egnahemslånen hade lagt grunden för en allmän standardökning bland bostadsbeståndet. För att få ta del av lånen krävdes att bostäderna byggdes efter typritningar för att standarden skulle bli den rätta. Tanken var långsiktlig. Fattigdomen skulle byggas bort och aldrig mer skulle invånarna behöva bo så undermåligt som de gjort en bra bit in på 1930-talet. Boendet hade hittills sammankopplats med försörjningen. Egnahemsjordbruket möjliggjorde självhushållning. Kolonatet kombinerade skogs- och jordbruk och egnahemmen i bruksorterna hade köksträdgårdar och stora potatisland för att dryga ut kassan. Läs mer om egnahemsrörelsen under epoken Industrialiseringen.

Funktionalismen

På 1930-talet hade Sverige, tillsammans med Finland, Europas lägsta bostadsstandard. Förhållandena var värst i storstäderna och bland landsbygdens icke jordägande befolkning. Det var inte ovanligt att en stor familj bodde i ett kök och delade avträde och tvättstuga med grannarna. Stadens innergårdar beskrevs som sanitära olägenheter dit solen aldrig nådde och där stanken från sopor och latrin var ofrånkomlig. På dessa gårdar lekte barnen och här hängde husmödrarna tvätten. Generellt sett hade de flesta egnahem i Piteå på 1930-talet dass i uthuset och bara vissa hade vattenledning in till köket.

Under denna tid framträdde funktionalisterna som ville råda bot på eländet. Moderna bostäder för alla, oavsett ekonomiska förutsättningar, var lösningen. Mörka och smutsiga innergårdar skulle bort och ingen skulle behöva bo i undermåliga gårdshus. De kringbyggda stadskvarteren skulle bort. Bostäderna skulle göras ljusare och luftigare och god hygien skulle främjas. Den svårskötta bostaden med omoderna kök och undermåliga hygienutrymmen skulle bort. Kostnaderna för att bygga skulle sänkas genom prefabricering, då kunde fler få ett modernt och hälsosamt boende. Funktionalisterna förespråkade också att bostaden skulle skiljas från arbetet. Fabriker och verkstäder skulle ligga utanför bostadsområdet.

Nya flerbostadshus skulle placeras med luft åt alla håll så att alla lägenheter fick likvärdigt ljusinsläpp. Huskropparna skulle göras smala så att lägenheterna blev genomgående, med fönster i flera vädersträck. Den moderna stilen skulle frigöra sig från den förlegade stilarkitekturen. Dekorativa fasader med klassiska motiv var hopplöst omoderna, istället skulle enbart funktionen bestämma utformningen. Det medförde bland annat att rumsindelning och rummens funktion speglades i asymmetriska placeringar och utformningar på fönster och dörrar. Det var ett totalt brott mot den klassiska arkitekturen som i hög grad byggde på symmetriska och dekorativa fasader. Arkitekterna engagerade sig allt mer i storskaliga planläggningar över hela områden och många av dem hade ett stort engagemang för sociala frågor. Stadsplaneringen skulle hädanefter karaktäriseras av ljusa trädbevuxna platser där husens placering inte bildade kringbyggda gårdar utan istället sunda områden.

Funktionalismens idéer fick genomslag även här i Piteå, om än inte i någon radikal arkitektonisk utformning. De hus som byggdes här efter funktionalistiska principer var egnahem och flerbostadshus. De fick moderna funktioner och ibland ett modernistiskt uttryck i form av skärmtak, öppna broräcken, mittpostfönster och flacka tak. Byggprocessen var fortfarande småskalig och hantverksmässig. Det var fortfarande material som trä och tegel som dominerade. De flesta nya hus av detta slag placerade på obebyggd mark utanför stadskärnan. Stadsplanen från 1940-talet gör gällande att Piteås trästad med sin speciella karaktär i det stora hela skulle bevaras. De första funktionalistiska husen i Piteåtrakten uppfördes under sent 1930-tal.

Speciella barnrikehus byggdes för familjer med minst tre barn och låga inkomster. På 1950-talet lämnades sådana kategorisatsningar till förmån för en allmän standardökning. Ambitionen var att komma till rätta med trångboddheten. Målet var att inte fler än två personer skulle behöva samsas om ett rum. Det inne-bar att två rum och kök var en lämplig lägenhet för en tvåbarnsfamilj. Bostadskostnaden skulle heller inte överstiga 1/5 av en industriarbetares inkomst. De välplanerade flerbostadshusen med sopnedkast, tvättstuga, badrum och arbetskök blev under 1950-talet funktionalismens ledstjärnor. Arkitekturen känneteck-nas av enkla avskalade former vars detaljer är mycket omsorgsfullt utformade.

De satsningar som gjordes inom bostadsbyggandet i Sverige under 1900-talet har kommit att kallas ”Den svenska modellen”. Den innebar en bred satsning på en allmän standardökning av bostadsbeståndet. I övriga Europa satsade man istället på speciellt utsatta grupper vilket i högre utsträckning ledde till segregation och slumbildning.

Men det var inte helt lätt för den tidigare trångbodda familjen att anpassa sina vanor efter den moderna lägenheten. Traditionen att använda köket som allrum och sovrum satt djupt rotat. Det hände att familjemedlemmarna hellre åt i skift i det lilla arbetsköket än använde allrummet i lägenheten. Det stod istället ofta oanvänt som ett finrum. En sedvana som vanligt folk tagit efter borgerskapet under 1800-talet. Det var först i och med att TV:n gjorde entré i de svenska hemmen som finrummet blev till ett allrum.

Från 1950-talet och framåt gavs stort utrymme för den moderna och tekniskt framåtskridande staden. Bilen hade på allvar gjort sitt intåg och gator, vägar och parkeringsplatser anlades för en ständigt växande bilpark. Stora och ibland överdimensionerade vägar anlades ibland rätt genom befintlig bebyggelse. Den tvåfiliga Sundsgatan i Piteå planerades på 1950-talet och byggdes i hela sin sträckning i slutet av decenniet. Tanken var att leda trafiken utanför själva centrumkärnan. Delar av Storgatan stängdes av för biltrafik och blev Sveriges första gågata 1962.

Ökad välfärd och värdefull fritid

Lagen om två veckors semester och åtta timmars arbetsdag infördes 1938. Den nyvunna fritiden var värdefull och det ansågs mycket viktigt att nyttja ledigheten på ett kvalitativt och sunt sätt. Att vistas ute i naturen, motionera och umgås ansågs viktigt. Fler och fler bodde i moderna bostäder med elektricitet och rinnande vatten. Det moderna livet var bekvämt men många verkade samtidigt sakna det primitiva livet nära naturen. Att bygga ett fritidshus blev ett sätt att behålla kontakten med naturen och det enkla livet och samtidigt göra någonting vettigt av fritiden.

När ett fritidshus eller en sportstuga skulle byggas var det många aspekter som skulle beaktas. Stugan skulle gärna placeras högt eller åtminstone med god utsikt, vänd mot solsidan, gärna i lä och helst utan insyn. Men ännu viktigare var kanske att stugan skulle stå i direkt förbindelse med naturen. Det primitivt utrustade huset skulle få den moderna människan att hitta tillbaka till sitt ursprung. Att diska i balja utomhus och läsa i skenet av fotogenlampan ansågs ha ett egenvärde i sig. I och med att fler hade tillgång till bil ökade fritidshusen i antal och spreds allt längre bort från tätorten.

Piteå har sedan länge förknippats med solbad och semesterfirande. Arbetare från malmfälten kommer ned till kusten sommartid, till camping, egen stuga eller till semesterhem. Många pitebor har fritidshus även om man till vardags bor i eget hus. Kustbandet är, framförallt söder om Piteå stad, till stora delar bebyggt med fritidshus, men kring sjöarna i inlandet finns också många fritidsställen. De äldsta fritidshusområdena kring Piteå har idag avsevärt ändrat karaktär. De små sportstugorna rivs och ersätts med stora fritidshus av hög standard eller permanentbostäder. Boendeformen är populär men den ursprungliga idén om fritidsboende går förlorad. 


Detta är ett mycket tidstypiskt exempel på funktionalistisk arkitektur. Taket upplevs som platt med enkel utskjutande takfot. Mittpostfönster och treluftsfönster som placerats utdraget i hörnen. Fönstren saknar dekorationer och foderlisterna är tunna. Fasaden är klädd med lockläktpanel som målats med en ljus oljefärg.