Källbo

Källbo ligger i Piteå centrums västra del och gränsar till Backen i väst och Bryggargatan i öst. Bebyggelsen består i huvudsak av flerbostads-bebyggelse. 

Källbo gårds ägor sträckte sig på 1940-talet från Nygatan i norr till Bergsviksvägen i söder. I väster slutade gårdens ägor vid nuvarande Lärargatan och i öster vid Bryggargatan. Huvudbyggnaden, som i folkmun kallats Villa Vera, finns kvar och ligger vid Källbogatan. En källa på platsen namngav gården. Fram till och med 1940-talet bestod Källbos ägor till största delen av odlingsmark. Avstyckningar och några egnahemsbyggen hade genomförts under 1930-talet. Det första flerbostadshuset hade byggts vid Bryggargatan 1937 men under andra världskriget avstannade byggandet.

Bebyggelsen på Källbo söder om Sundsgatan består av flerbostadshus. De flesta av dem uppfördes under folkhemmets uppbyggnadsskede på 1940- och 1950-talen. Den första stadsplanen för området gjordes 1946. Merparten av husen i kvarteret Arkitekten byggdes åren 1947-1952. Bostadshusen utformades efter funktion-alistiska principer med välplanerade läg-enheter. Byggnadernas placering var däremot fortfarande traditionellt stads-mässig. Kvarteret planerades som helt kringbyggt med garage och trädgård på innergården och portgångar från både Storgatan och Prästgårdsgatan. Husen som byggdes i slutet av 1940-talet i kvarteret Arkitekten hade lägenheter med tre- resp-ektive två rum och kök. I varje portupp-gång fanns också enkelrum utan kök och bad.

Utmed Prästgårdsgatan uppförde Riksbyggen under åren 1946-1951 flerbostadshusen i kvarteret Byggmästaren. Första huset förlades närmast kvarteret Arkitekten och därefter byggdes husen i riktning västerut. Samtliga hus i kvarteret Byggmäs-taren ritades av Svenska Riksbyggens arkitektkontor.

Bussen nr 1 ritades av arkitekt Gottfrid Bergenudd 1953. Nummer 2 och 5 ritades av byggnadsingenjören Holger Johnsson 1955. Dessa hus hade ursprungligen en strukturputs. Under energisparprogrammens tid tilläggsisolerades fasaderna på nummer 9 med Plannjaplåt i olika färger, på nummer 5 och 6 tilläggsisolerades fasaderna och fick en ytbeklädnad av tegel.

Kvarteren Bilen, med lamellhus och ett punkthus, och Entreprenören bebyggdes under 1950-talets sista år. Kvarteret Chauffören byggdes 1962. Glasmästaren 6 byggdes 1954 och tillbyggdes 1990.

Norr om Sundsgatan, utmed Källbogatan fortsätter folkhemsbebyggelsen. Flerbostadshusen i kvarteren Smeden och Ingenjören uppfördes 1950-1955 och inrymmer hyreslägenheter. Uppförandet startade på Ingenjören 6 och avslutades i kvarteret Smeden. Husen är bland andra ritade av Holger Johnsson och Rit & Konstruktionsbyrån i Piteå. Dessa hus har bibehållit sina tegel- och putsfasader, enkla skärmtak över portarna samt de ursprungliga balkongfronterna. De ursprungliga fönstren och balkongdörrarna har bytts ut till fönster med aluminiumprofiler.

Utmed Nygatan står de så kallades Assivillorna. De uppfördes för högre tjänstemän inom AB Statens skogsindustrier. Husen ritades 1942 av S Göransson vid samma bolag. De är representativa villor i två och en halv våning, suterrängplanet inräknat. I entréplan från Nygatan ligger kök och sällskapsutrymmen samt jungfrukammare. Övervåningen hade klädkammare och sovrum. I källaren, med utgång till terrass och trädgård, låg biblioteket samt pann- och tvättrum. Samtliga Assivillor har byggts om på ett sådant sätt att det ursprungligt funktionaistiska uttrycket gått förlorat.

Karaktärsbeskrivning 

Flerbostadshusen på Källbo följer det som i allmänhet kännetecknar funktionalistiskt byggande under folk-hemsepoken. Flerbostadshusen i tre våningar är av lamelltyp med genomgående lägenheter, dvs. lägen-heterna har fönster i två eller fler väderstreck. Mer-parten av byggnadskropparna är fritt placerade på tomterna och lämnar plats för trädgårdar och lekparker. Lägenheterna har förhållandevis små balkonger vars fronter av finkorrugerad plåt har ett öppet parti med gallerverk för att åstadkomma en känsla av mark-kontakt. Balkongerna hänger direkt ut från fasaden utan stag eller konsoler av något slag. Ofta är de placerade snett ovan fönstret under för att inte hindra dagsljus att komma in i alla lägenheter. Balkongernas proportioner är väl avvägda mot byggnadens storlek och fasadernas utformning.

Föntren är av funktionell tvåluftstyp med kopplade bågar. Fasaderna är antingen slät- eller strukturputsade eller försedda med brunt eller gult tegel. Vid burspråk på gavel och vid portuppgång och trappa finns infällda fält i avvikande fasadbehandling, t ex tegelfält på putsfasader, och vice versa. Flera av byggnaderna har kvar sina originalportar i ädelträ. De kröns av enkla, platta utskjutande skärmtak. Taken har ursprungligen täckts av tvåkupigt panntegel vilket är typiskt för flerbostadshus från denna tid.

Lägenheterna är välplanerade, med små badrum, fönster åt flera väderstreck och platsbyggda snickerier. Lister saknas där vägg möter tak, vid fönster och dörrar. Allt som kunde uppfattas som onödig dekoration undveks. Garderobsdörrar, köksskåp och dörrar är helt släta och antingen trärena, ibland i björkträ, eller målade. Handtag och beslag är enkla och utan onödiga dekorationer.

Förhållningssätt 

För att bevara och förstärka kvaliteterna i byggnadsbeståndet på Källbo bör lamellhusen underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden inte går förlorade. Ändringar bör anpassas till byggnadernas karaktäristiska egenskaper. Stor hänsyn bör framförallt visas de originaldetaljer som finns i exteriörer och interiörer.

Beakta lamellhusens fria placering på tomten. Balkongfronternas utformning och originalbehandling av fasader bör bevaras. Det är inte lämpligt att klä in puts- och tegelfasader i t ex träpanel eller plåt eftersom det är fasadmaterial som är helt främmande för områdets karaktär. Tillägsisolering bör undvikas eftersom det är en åtgärd som helt förändrar fasadutformningen. Tvåkupigt taktegel är karaktäristiskt för byggnaderna och bör när tillfälle ges ersätta andra takmaterial. Balkongerna bör inte byggas ut, glasas in eller förses med skärmtak av något slag. Originalportar med räcken och armaturer bör bevaras. 

Med enkla medel har fasaderna varierats på ett omsorgsfullt sätt. Gavlarna pryds av burspråk, här med infällt putsad parti. Detta hus har inte kvar originalfönstren, mittpost saknas, karmarna är grövre än originalet och toalettfönstret är pivåhängt. Balkongerna är mycket tidstypiska.