Turiststationen i Jävre ligger vid Europavägens södra infart till byn, i höjd med småbåtshamnen och intill vägverkets rastplats.
Under 1960-talet ökade antalet bilar i Sverige mycket fort. Det blev möjligt för allt fler att äga en bil. I takt med den ökande fordonstrafiken byggdes också nya typer av byggnader. Bensinstationer, motell och vägrestauranger tillkom. Turiststationen i Jävre ritades av arkitekt Gunnar Lehtipalo 1965 och invigdes 1966. Konstruktionen var originell och byggnaden fick en medveten futuristisk gestaltning. Huskroppen i ett plan vilar på ett öppet betongvalv. Huvudfasaden är vänd mot vägen och vattnet. Det stora uppglasade partiet för tankarna till 1960-talets tv-apparater. Färgsättningen gick i tidstypiska gråa nyanser. Byggnaden var ett uttryck för den framtidstanke och den ökande tilltro som fanns för privatbilismen, semesterfirande och det nya moderna livet. Turiststationen i Jävre var tänkt som en inkörsport till Norrbotten.
Verksamheten drevs av Norrbottens Turisttrafikförbund och hade varit igång i ett år när högertrafikomläggningen omkullkastade förutsättningarna. Turiststationen hamnade plötsligt på fel sida om vägen. Bilisterna fann det inte längre naturligt att svänga in vid informationsbyggnaden. Verksamheten avtynade och byggnaden lämnades att förfalla.
Kommunen övertog ägandet 1975 och försökte få igång ny verksamhet i huset. Fasaderna målades i starka klara färger. Fram till i mitten av 1980-talet gjordes flera ombyggnader i huset men någon varaktig verksamhet lyckades inte etablera sig i lokalerna. Turiststationen stod inför en rivning 1989 men såldes och fick en ny funktion som receptionsbyggnad till den intilliggande semesterbyn. Inte heller den verksamheten blev varaktig. Tio år senare köpte kommunen tillbaka fastigheten och byggnaden stod åter inför en rivning. Men det visade sig att opinionen var emot en rivning. I samband med att Vägverket letade efter en lämplig plats för nyetablering av rastplats vid E4:an återupplivades Turiststationens ursprungliga funktion. Byggnaden restaurerades och återställdes i sin forna glans – så som den såg ut vid invigningen. Huset är idag ett av Piteås två byggnadsminnen. Det innebär att interiörer och fasadutformning ska bevaras så att byggnadens unika karaktär består.
|