Bebyggelsemiljön som helhet karaktäriseras av de tegelpanne-
klädda taken. Andra typer av takläggningsmaterial är främmande
för området och bör undvikas. Det gäller även tegelimiterande
plåttak som blir alldeles för blanka och konstgjorda. Äkta tegel
bidrar till känslan av kvalitet och estetisk medvetenhet.
Taken ovanför ingången utgör en fortsättning och förlängning av det huvudsakliga taket. Någon skillnad i lutning eller taktäckningsmaterial finns inte.
Y-tonghusen från 1950-talet har sadeltak täckta med tvåkupigt tegel. Vid ingången fortsätter taket ut i ett tunt skärmtak över uteplatsen. Detta är ett mycket karaktärisktiskt tak för 1950-talets folkhemsbygge och är ett självklart inslag i bebyggelsemiljön.
Många av Backens kataloghus från 1960-talet har fasader som är klädda med betongplattor. Gavelröstet har däremot klätts med fjällpanel som målats i avvikande färg. Taken är klädda med tvåkupiga tegel- eller betongpannor.
Detta hus har mörkgrå tvåkupiga betongtegelpannor på taket.
På taken finns endast ventilationshuvar och skorsten. Takkupor av olika slag förekommer inte.
Tegeltaken har en förmåga att åldras med behag. Tegeltaket är också möjligt att underhålla och kan därför hålla mycket länge. På marknaden finns plåt som tillverkats för att likna tegel sk. Plegel. Det kan aldrig ersätta det naturliga utseendet som ett äkta tegeltak har. Det går helle inte att underhålla. De hus som ursprungligen haft mörkt betongtegel, som det på bilden ovan, bör ha det även fortsättningsvis. |