Norrmalmstorg

Norrmalmstorg avser området kring kyrkan i Piteå centrum. De byggnader som berörs förutom kyrkan är Stadshotellet, Läroverket (Christinaskolan), prästgården (musikskolan), Tingshuset och gamla Sparbankshuset (Odd Fellow).

På stadens norra malm byggdes kyrkan på 1680-talet. Under 1600-talets stads-etableringar runt om i landet likväl som utmed norrlandskusten uppfördes de flesta nya kyrkor i trä och med en korsformig plan. Det var en medveten satsning och inte bara en anpassning till den lokala byggnadstraditionen och byggmaterialtillgången. Korsformen var dels ett estetiskt arv från den italienska renässansen men det var också ett funktionellt val i linje med den protestantiska gudstjänsten. Den korsformiga planen innebar även en byggnadsteknisk stabilitet åt konstruktionen. De svenska korskyrkorna är alla relativt små vilket Piteås stadskyrka är ett exempel på.

I likhet med andra städer har området nära kyrkan alltid varit en attraktiv etableringsplats. Inte minst för nya typer av byggnader och verksamheter som genom ett läge intill en etablerad institution som kyrkan kunnat skänkas trovärdighet, legitimitet och status. I den andan planlades stadens första utvidgning 1781 till den norra malmen. Läs mer om Norrmalm under epoken Staden & byarna. Även den efterföljande stadsplanen som framlades 1876 lokaliserades invid den förra på stadens norra malm. Läs mer om stadplanen från 1876 under epoken Industrialiseringen.

Till Norrmalmstorg förlades läroverket i slutet av 1800-talet, tätt följt av prästgården och stadshotellet. Läroverket och hotellet är exempel på byggnader utformade för moderna verksamheter. Läroverket gjorde det möjligt för fler att tillgodogöra sig högre utbildning. Det ökande resandet och societetens behov av representativa lokaler medförde behovet av ett stadshotell. Samtliga byggnader gavs en medveten arkitektonisk utformning i samklang med samtidens arkitekturideal.

Piteås stadsingenjör under de första årtiondena på 1900-talet var arkitekten Viktor Åström (1863-1927). Han var från Västerbotten och utbildad vid Tekniska högskolan i Stockholm. Flera av hans studiekamrater kom att bli mycket framstående arkitekter, bland dem kan nämnas Ragnar Östberg (Stockholms stadshus) och Carl Westman (Stockholms rådhus). Åström ritade många byggnader i Piteå och Umeå men även i Stockholm. Många av de byggnader han ritat har rivits under åren så de som återstår är få men desto mer värdefulla. På Norrmalmstorg i Piteå uppfördes stadshotellet och prästgården efter hans ritningar. Åströms trähusarkitektur känne-tecknas av dekorativt utformade detaljer som vindskivor och listverk. Sadeltaken har ofta avvalmade spetsar.

Läroverket

Läroverket gavs en nyklassicistisk utformning. Rund-bågade fönster, fasader uppdelade med lisener och tandsnittslister för tankarna till medeltida romanska förebilder. Fasaderna slätputsades och huvudentrén var ursprungligen förlagd i fasaden mot kyrkan. Form-elementen är modellerade och anpassade till det sena 1800-talets moderna tankar kring ändamålsenliga bildningslokaler. Det innebar stora fönster för maximalt ljusinsläpp och  högt i tak för god luftkvalitet. Bygg-nadens planlösning med lärosalar och aula följer typutförandet för läroverk från tiden. Läroverkets skolgård inramas av ett järnstaket.

Sparbanken 

Piteå sparkbank byggde sitt första hus vid Kyrkbrogatan på Norrmalm i slutet av 1800-talet. Byggnaden gavs en medveten stadsmässig fasadutformning med reveterade fasader. Sparbankens innergård omgärdas av ett trästaket. Sparbanken bedrev sin verksamhet i huset fram till dess att ett nytt bankhus uppfördes på Storgatan. Sparkbankshuset på Norrmalm används idag av Odd Fellowlogen.

Stadshotellet

Stadshotellet representerar det tidiga 1900-talet och den då rådande jugendstilen. Efter en arkitekttävling och ett antal turer kring vinnande förslag ritades hotellet av dåvarande stadsarkitekten Viktor Åström och stod färdigt 1906. Byggnaden var mycket stor i förhållande till de hus som vid uppförandet fanns i staden och är fortfarande. Storskaliga och framförallt höga hus var typiskt för jugendstilen. Fasaderna är slätputsade i en gul nyans och sockelvåningen består av huggen sten. De ursprungliga fönstren bestod av fyra bågar varav de två nedre hade en ruta vardera och de två övre hade flera små rutor infogade i träspröjs. På stadshotellets baksida finns fortfarande några originalfönster kvar. Gatufasadernas fönster ersattes av befintliga på 1950-talet. Kring några fönster kan man se jugenstilens typiska ornamentering infälld i putsen. Stiliserade blad- och blomverk som över-går i strikta ribbmönster. Idag är fönster-snickerierna vitmålade. Ursprungligen var de mörkt brunröda, vilket var den typiska jugendfärgsättningen. Den ursprungliga färgsättningen finns fortfarande kvar i den stora trapphallens fönster mot bakgården. Stadshotellets jugendgestalt har i fasader och takutformning inslag av nybarock. De svängda takfallen, kupolen med balustrad och de små runda takfönstren är exempel på barockformer. Stadshotellets huvudentré är vänd mot kyrkan. Huset är tillbyggt med en läng utmed Sundsgatan. Interiören är starkt förändrad under åren. Den stora festivitetssalen som var ett av skälen för hotellets uppförande är idag avdelad med ett bjälklag till förmån för fler gästrum. Entrén har ändrat så att delar av den imponerande trappan har tagits bort. Ändå går det att i flera av hotellets lokaler se detaljer som är typiska för arkitektur från sekelskiftet 1900. Gjutjärnsdetaljer är ett sådant exempel. De förekommer som trappräcke i den stora hotelltrappen som leder upp från dagens foajé. De återfinns också i pelare och konsoler.

Prästgården

Prästgården uppfördes åren direkt efter sekelskiftet 1900. Arkitekturstilen är tidstypiskt influerad av jugend i kombination med 1800-talets nystilar, i detta fall en närmast gotisk karaktär med spetsbågade fönster. Andra detaljer är typiska för 1890-talet som t ex gjutjärnsdekorationer på taket. Byggnader är uppförd helt i trä och omgestaltades i viss mån under 1950-talet. Detaljer som dekorativa vindskivor, jugendfönster och hyvlad fasadpanel är viktiga arkitektoniska uttryck. Viktigt för prästgårdsmiljön är också uthusbyggnaden som även den givits en medveten gestaltning. Prästgårdens trädgård omgärdas av ett trästaket.

Tingshuset

Vid Norrmalmstorg finns också Piteås tingshus. Det uppfördes 1949-51 i en utpräglad modernistisk stil. Beställare var Piteå och Älvsby tingslag. Arkitekten var John Åkerlund (1884-1961). Pulpettak, gula tegelfasader och gröna fönstersnickerier ger byggnaden ett medvetet intryck. Detaljer i koppar och ädelträ gör byggnaden prestigefylld. Tingssalens interiör går igen i fasaden som accentueras med höga smala fönster i ett utskjutande parti mot Nygatan.

Nygatans inramning av björkalléer har en miljöskapande verkan. De stora institutionsbyggnaderna norr om kyrkan (läroverket och prästgården) inramas av staket. Bebyggelsen är orienterad med huvudfasader vända mot kyrkan. Kyrkogården omgärdas av tidstypiskt 1950-talsstaket.

Förhållningssätt

För att bevara och förstärka Norrmalmstorgs karaktär är det viktigt att byggnaderna kring kyrkan också fortsättningsvis behandlas som de prestigebyggnader de är. Husen bör underhållas så att deras kulturhistoriska och estetiska värden består. Förtätning inom området är inte lämplig. De enskilda byggnaderna bör betraktas i förhållande till kyrkan som utgör medelpunkten i området. Samtliga omkring-liggande byggnader vänder t ex sina huvudfasader mot kyrkan. Likväl är det viktigt att kyrkan, läroverket och prästgården underhålls på ett sätt som även inbegriper tillhörande trädgårdar.