Rosvik

Den gamla jordbruksbyn har under 1900-talet genomgått en stark förtätning utmed landsvägen. Egnahemmen präglar centrala byn.

Byn har gamla anor och flera Norrbottensgårdar med tillhörande odlingsmarker finns i området. Läs mer om den traditionella bebyggelsen i Rosvik under epoken Staden & byarna.

Rosviks läge utmed kustlandsvägen och Riksväg 13, mitt mellan Piteå och Luleå, gjorde tidigt området intressant för egnahemsbebyggelse. Under 1900-talet blev det möjligt att med landsvägsbuss pendla till arbetet utanför byn. Invånarna i Rosvik som inte var jordbrukare eller arbetspendlare arbetade bland annat på ångsågen som startade i byn 1916 och vars verskamhet pågick från och till under många år. I byn fanns också mejeri, båtbyggeri och andra småindustrier. I Rosvik har Folkets hus med biograf och danslokal Royal haft en stor betydelse och byggnaden fungerar fortfarande som samlingslokal.

Skolan ritades av stadsarkitekt Viktor Åström och invigdes 1926. Skolbyggnaden finns kvar men har helt klätts om i en modern funkisdräkt. Den funktionalistiska arkitekturen har för övrigt ytterligare några representanter i Rosvik. Ett av kommunens bäst bevarade funkishusen finns i Rosvik.

Karaktärsbeskrivning

Den äldsta egenahemsbebyggelsen uppfördes med den rådande national-romantiska och klassiserande 20-tals stilen. Någonting av det finns knappast att återfinna idag bland bebyggelsen. Dessa hus har förändrats mycket under årens lopp. Det var i huvudsak utmed landsvägen som egnahemsbebyggelsen uppfördes. Husen står utmed dagens Pitevägen, Lulevägen och Trundövägen. Bland den äldre egnahemsbebyggelsen finns också skolan och Folkets hus. Småhuskvarteren har sedan utökats under hela 1900-talet och gör så fortfarande. Rosvik har ett läge mitt mellan Luleå och Piteå som gör att folk från båda kommunerna bosätter sig i byn.

De flesta egnahemmen i centrala Rosvik uppfördes redan från början enbart som bostäder. Några av dem var från början så kallade egnahemsjordbruk. Ett av dem har fortfarande ladugårdslängan kvar på tomten om än djuren för länge sedan är borta.

De flesta egnahem i Rosvik har med åren försetts med nya fasader, fönster och tak. Knappast någonting återstår av den gen-uina egnahemsbebyggelsen. Men husen står fortfarande i strikta rader utmed landsvägen. Vanligtvis vänder de sina entréer in mot gården. De ligger fritt placerade på tomten, ganska nära vägen men med en strimma förgårdsmark mellan sig och vägdiket. De är uppförda i en och en halv våning. Fönsterplaceringar utdraget i hörnen eller helt över hörn skvallrar om funktionalistiska förtecken.

Idag upplevs den äldre bebyggelsen i byns centrala del vara insprängd bland egnahemsbebyggelsen som i huvudsak sträcker sig utmed landsvägen. Egnahemsbebyggelsen avviker från den senare kataloghusbebyggelsen från omkring 1970 och framåt. Egnahemmen står fritt utmed de stora vägarna i byn. Kataloghusen är inrymda i mer eller mindre slutna kvarter för att skapa lugna och trygga gatumiljöer kring bostäderna.

Förhållningssätt
Egnahemsbebyggelsen i Rosvik vittnar om att byn tidigt blev en attraktiv plats att bygga sin nya bostad. Byn har sedan början av 1900-talet vuxit starkt. Egnahemmet har en given plats i byns kulturmiljö och berättar om den epok de uppfördes under. Genom att gå varsamt fram vid ändringar och underhåll samt framförallt anpassa ny bebyggelse till den befinliga bebyggelsens struktur kan de kulturhistoriska värdet bibehållas. Nya hus vid byns större vägar bör ges en placering och utformining som överrensstämmer med egnahemsbebyggelsen utmed vägarna. Kvartersbebyggelse utformas med hänsyn till kataloghusbebyggelsen karaktär. Nya byggander som placeras fritt i landskapet bör ha en karaktär och utformning som korresponderar till den traditionella bebyggelsen i området.

De hus som bevarat sina funktionalistiska karaktärer bör även fortsättningsvis underhållas på ett sådant sätt att deras kulturhistoriska och estetiska värden inte går förlorade.

Mellan de två egnahemmen skymtar Folkets hus.