Rosvik

Byn ligger vid kusten i kommunens norra del. Den traditionella bebyggelsen har förtätats men Norrbottensgårdar och odlinglandskap karaktäriserar fortfarande delar av byn.

Rosvik är en by med gamla anor. Norrbottensgårdarna ligger i huvudsak på södra sidan av Rosån. Närheten till vattnet har utnyttjats för mjöl- och sågkvarnar. Uppgrundningen vid Avan och Viken har möjliggjort goda slåtter- och betesmarker. Storskiftet påbörjades 1786 och Laga skifte genomfördes 1889.

För bönderna i Rosvik har förutom jordbruket sjöfart och båtbyggeri varit viktiga näringar. De seglade med varor som virke, tjära, hudar och vadmal till huvudstaden. Dessutom vilade ett tungt ansvar på Rosviksbönderna för kustlandsvägen och dess broar inom byns marker. Det var böndernas ansvar att hålla vägen farbar.

Skjuts- och gästgiveriordningen som reglerade samfärdsel och husrum för resande har alltid vilat på byarna. Inom ett visst avstånd efter olika sträckor skulle det alltid finnas plats för övernattning och hästbyte. Bönderna i byn turades om att stå till tjänst med skjuts. I Rosvik har gästgiveriet en central plats i byn och gården som senast höll gästgiveriverksamheten - Vägaskiljs - upphörde så sent som 1935.

Precis som i de flesta andra byar har fäbodarna varit viktiga för djurhållningen. Under sommaren togs kreaturen till bodarna eftersom det var ont om bete i byns närhet. Läs mer om fäbodlivet på Rosviksbodarna under epoken Brukstid.

Karaktärsbeskrivning
De gamla gårdsplatserna ligger på höjder intill det som en gång var strandlinjen. Det är speciellt tydligt i byns sydöstra delar på vägen mot Trundavan, vid Sandgården och Ålasgården. På norra sidan av Rosån är den äldsta bebyggelsen koncentrerad till de nordvästra delarna. Flera av Norrbottensgårdarna har mangårdsbyggnader och ekonomibyggnader som härbren, stenladugårdar och lider. Några av gårdarna har kompletterats med nya bostadshus under 1900-talet, på något ställe på bekostnad av den gamla timmerbygganden.

Den traditionella bebyggelsen med tillhörande odlingsmarker utgör därför ett viktigt inslag som berättar om byns ursprung och bidrar till att skapa en genuin och historiskt förankrad miljö i Rosvik.

Idag upplevs den äldre bebyggelsen i byns centrala del vara insprängd bland egna-hemsbebyggelsen som i huvudsak sträcker sig utmed landsvägen. Egnahems-bebyggelsen uppkom i byn i mitten av 1900-talet. Från och med 1970-talet har byn expanderat starkt och bebyggts med småhuskvarter på både norr- och sydsidan om Rosån. I huvudsak upplevs byn därför som ett småhusområde. Egnahemsbebyggelsen avviker från den senare katalog-husbebyggelsen från omkring 1970 och framåt. Egnahemmen står fritt utmed de stora vägarna i byn. Kataloghusen är inrymda i mer eller mindre slutna kvarter för att skapa lugna och trygga gatumiljöer kring bostäderna. Läs mer om Rosvik under epoken Industrialisering.

Förhållningssätt
För att bevara och förstärka Rosviks karaktär bör tradi-tionell bebyggelse som Norrbottensgårdar med mangårds-byggnader och ekonomibyggnader underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och förstärks. Odlingsmarken bör hindras från igenväxning och detta är särskilt viktigt i anslutning till vattendraget som går genom byn. De gamla gårdslägena med traditionell bebyggelse bör inte ytterligare utmanas av bebyggelse som tränger sig allt närmare. Norrbottensgården kräver obebyggd plats omkring sig för att bibehålla den framträdande plats den har i landskapet.

Nya hus ska byggas på ett sätt som harmonierar med byns karaktär. Det innebär att ny bebyggelse som placeras fritt i landskapet ska ha en utformning som överrensstämmer med den traditionella bebyggelsens material och proportioner.

Kvartersbebyggelse bör placeras intill befintliga småhusområden eller på andra platser som anses lämpliga.

Utmed Mejerivägen i Rosviks sydöstra del ligger flera Norrbottensgårdar med timmerbyggnader av olika slag. De bidrar till att skapa en atmosfär och historiskt innehåll till Rosvik som i övrigt till största delen består av kataloghusbebyggelse.