Ersträsk ligger i kommunens västra del några kilometer sydöst om Koler. Den värdefulla kulturmiljön ligger några hundra meter söder om landsvägen.

Under 1600-talet hade stormakten Sverige ett enormt behov av pengar. Trettioåriga kriget under seklets första hälft hade medfört ett stort hål i kassakistan och kronan befann sig ständigt i ekonomiska svårigheter. Därför skickades malmletare ut i landet i förhoppningen om att nya fyndigheter av ädelmetaller skulle hjälpa upp den ekonomiska situationen. Silverfyndigheten i Nasafjäll i Arjeplogsfjällen upptäcktes 1634 och mycket snart kom gruvbrytningen igång. Flera nya fyndigheter hittades i området det närmaste årtiondet men brytningen och logistiken till och från fjällvärden var mycket besvärlig. Båttransport hela sträckan var omöjlig eftersom älvarna var för strida. En väg anlades därför mellan Nasafjäll och Piteå. Den kallades Kristinavägen efter drottning Kristina. I Pitebygden etablerades fast bebyggelse utmed vägen under brukets verksamma tid år 1636-1659. De som bosatte sig längs den livnärde sig på jordbruk och fiske men också på att sköta skjutsar och transporter. Kristinavägen gick genom skogslandet och över myrmarker. Stora insatser gjordes för att göra leden farbar året runt. Kavelbroar lades ut över sankmarken men sträckan var ändå svår att hålla framkomlig. Ganska snart drogs sträckningen om till söder om Ersträsk och ned till Skellefteå.

Kronan fortsatte brytningen i Nasafjäll till och med 1650-talet och sedan övergick verksamheten i privat ägo. Lönsamheten var hela tiden liten och brytningen lades sedermera ned. Den återupptogs igen under en period på 1700-talet. Inte heller då lyckades man få lönsamhet i företaget. När malmbrytningen i Nasafjäll upphörde fanns inte längre någon möjlighet för bosättarna att stanna kvar.

De så kallade Gammeltomterna söder om landvägen i Ersträsk härrör från Nasafjällbrytningens andra epok under 1700-talet. De består av grunder, spismurrester, källargrop och igenväxande åkrar. Rester av transportvägens kavelbroar finns också.

Att tänka på

Bebyggelselämningarna betraktas som fornlämning. Det är förbjudet att rubba, ändra, ta bort eller täcka över en fast fornlämning utan länsstyrelsens medgivande.