Häggholmen

Häggholmen är staden innanför Sundsgatan i norr, Hamnplan i söder, Västergatan och kanalen. Här finns hus som berättar om staden långa historia och gatorna följer fortfarande den plan som utstakades på 1600-talet.

Efter stadsbranden i Öjebyn 1666 återuppbyggdes staden på en plats med mer gynnsamma hamn-förhållanden. Landshövdingen i Luleå förespråkade att den nya staden skulle byggas i Kåge mellan nuvarande Piteå och Skellefteå, vilket beslutades samma år. Den nya staden skulle heta Hedvigsstad.

Piteåborgarna motsade sig dock förslaget, de hade ingen lust att tvingas flytta så långt. De såg istället till att byta ut sin borgmästare till David Persson Fordell som kom med alternativa förslag. Han ansåg att Bergs-viken, Häggholmen och Hamnviken i Öjebyn var de bästa platserna för den nya staden.

Till sist blev det bestämt att den skulle ligga på morän-höjden Häggholmen, intill en skyddad hamnplats. Stadens rutnätsplan gjordes av en statlig lantmätare och om än inflyttningen gick långsamt så påbörjades bygget av rådhus och kyrka på 1670-talet.

Häggholmens utbredning i slutet av 1600-talet bestod av landområdet innanför Hamngatan, Prästgårdsgatan, Kanalen och Västergatan. Ön var kringfluten av vatten, i norr Sundskanalen och i söder stadsfjärden. Idag är ön sammanväxt med omkringliggande land på grund av landhöjningen och utfyllnadsarbeten. Det går fortfarande att ana stadens ursprungliga utbredning.

	Länsstyrelsens kansli fram till 1856, Prästgårdsgatan.

Norrbotten blev ett eget län en bit in på 1800-talet. Dessförinnan var Norrbotten en del av Västerbottens län. Piteå var residensstad under åren 1818-1856. Dåvarande länsstyrelsen hade sin administration i kv Stadsvapnet utmed Prästgårdsgatan. Huset uppfördes 1819 och är ett av de äldsta husen på Häggholmen. Residenset flyttades 1856 tillbaka till Luleå.

Karaktärsbeskrivning 

Stadens karaktär består av bebyggelse som till stora delar än idag inryms inom den rutnätsplan som stakades ut över Häggholmen år 1667. Av den äldre bebyggelsen återstår några hus och utmed Storgatan och vid torget är bebyggelsen småskalig och intim.

Storgatan som löper längs med moränhöjdens högsta punkt har genom seklerna varit stadens huvudgata. Landsvägen kom från Öjebyn in på nuvarande Nygatan, förbi kyrkan, över Kyrkbron och upp på Rådhustorget. Vidare söderut löpte vägen förbi gamla lasarettet och upp mot Strömnäs. Handelstråket utmed Storgatan stängdes av för biltrafik 1962 och blev Sveriges första gågata.

	Rådhuset byggt ca 1840.

Stadsplanen är strikt rutnätsmässig och bebyggelsen följer den fortfarande med undantag för zonområdet. Trots att mer än 90 procent av den gamla trästadsbebyggelsen är borta, den revs i huvudsak efter 1960, har den småskaliga karaktären utmed Storgatan och vid Rådhustorget bibehållits.

För att bevara och förstärka Häggholmens småskaliga trästadskaraktär vid Rådhustorget och utmed Storgatan bör ny bebyggelse anpassas till den befintliga. Ny bebyggelse bör placeras inom rutnätsplanen.

Förhållningssätt

	Fönster med vackert dekorerade omfattningar.

Rutnätsplanen bör i alla avseenden beaktas och ändringnar av kvartersindelning och gatusträckningar bör inte göras.

Traditionell stadsbebyggelse bör underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och förstärks. Samtliga kvarvarande äldre trähus (uppförda före 1935) bör inte rivas. De utgör stadens sista fysiska länkar till en mer än trehundraårig historia. De bidrar till att ge den moderna staden en djupare dimension och därmed ge den en stadig förankring. Underhåll och åtgärder som rör dessa byggnader bör alltid föregås av en förundersökning som fastställer åtgärdens inverkan på kulturvärdet.
Stadens kulturvärden kan också beröras om än ett ingrepp inte direkt sker i en äldre träbyggnad.

Genom att förutsätta att åtgärder på Häggholmen alltid påverkar kulturmiljön i någon mån kan ändringarnas betydelse på förhand analyseras. Förstärker föreslagna åtgärder trästadskarkatären? Svaret bör alltid vara "ja" på den frågan.

Många av Häggholmens byggnader är trots allt uppförda under 1900-talet och har inte karaktären av trästadsbebyggelse. Dessa byggnader måste istället förvaltas i egenskap av representanter för sina specifika arkitekturstilar. Genom att förstärka trästadskaraktären (bevara samtliga trähus, utveckla trästaden kring Rådhustorget och Storgatan) samt utföra underhåll och ändringar i 1900-talsbebyggelsen på ett kvalitativt sätt utifrån varje byggnads specifika stilegenskaper kan hela Hägg-holmens bebyggelse bibehålla och förstärka sina kulturella och estetiska kvaliteter.

Ny bebyggelse i närheten av Rådhustorget och Storgatan ska utformas på ett sätt som harmonierar med trästadskaraktären. Det innebär att nya byggnader ska ha en utformning som överrensstämmer med den traditionella bebyggelsens material och proportioner. Dock bör kopior av äldre trähus sk. pastischer undvikas. Ny bebyg-gelse i närheten av Rådhustorget bör underordna sig torgets småskaliga dominans.