Häggholmen

Den äldre bebyggelsen i trästaden Piteå

Piteå har tämligen väl bevarat sina äldre trähusmiljöer och delar av Häggholmen har därför kvar mycket av sin trästadskaraktär. Dessa gavlar är vända ut mot Storgatan och huset närmast kameran är en timmerlänga i endast en våning, ett sådant hus som en gång var det vanligaste i staden.

Stadens äldsta butiksfasad, utformad på 1800-talet när skyltfönster och butikshandeln var nytt. Den liggande panelen, bottenvåningens s k rusticering med hörnpilastrar och valvet ovanför porten är hämtat från den rysk-finska arkitekturen. Norrbottens panelarkitektur hämtade länge inspiration från grannlandet i öster istället för från övriga Sverige.

Bakom denna fasad på Storgatan döljer sig en liten enkammarstuga, kanske byggd så tidigt som på 1700-talet. Huset har byggts ut på höjden och på bredden i flera etapper under 1900-talet och idag kan man inte längre med blotta ögat se husets långa historia.

Piteå-Tidningen hade förr redaktionen och tryckeriet i detta hus vid Prästgårdsgatan i kvarteret Häggen. Bilden är tagen från gården. Byggnadens fönster och frontespisen som fortfarande har den ursprungliga panelen vittnar om att huset är en representant från 1920-talet. Byggnaden uppfördes 1929.

Under Piteås tid som residensstad (1819- 1856) var detta hus på Prästgårdsgatan dåvarande länsstyrelsens kanslibyggnad. Huset stod färdigt 1819.

Pingstkyrkans hus vid Prästgårdsgatan i kvarteret Vargen byggdes i slutet av 1800-talet.

Affärsbyggnaden vid Storgatan i kvarteret Linden byggdes på 1890-talet och är en typisk representant för sin tid. Fasaden är putsad, fönstren är original, taket är konstfullt en del av arkitekturen. Under 1900-talet har byggnaden ändrats och byggts till. Skärmtaket ovanför skyltfönstren utmed Storgatan är ett exempel på senare tillägg.

Trähusbebyggelsen är framförallt koncentrerad till kvarten närmast Rådhustorget. Huset närmast till höger i bild är ett av stadens äldsta. Timmerstommen är från 1700-talet.

Storgatan har alltid varit stadens huvudstråk.

Så sent som i maj 2006 revs ett av de kulturhistoriskt värdefulla husen längs Storgatan. Rivningen av den gamla trästaden har pågått sedan 1960-talet och har resulterat i att mer än 90 % av Häggholmens ursprungliga bebyggelse är borta för alltid.