Norrmalm ligger norr om Häggholmen i Piteå centrum. Området var den första stads-utvidgningen som gjordes på den nya stadsplatsen.
Norrmalm planlades 1781 och var Piteås första stads-utvidgning utanför Häggholmen. Bebyggelsen struk-turerades efter en strikt rutnätsplan. Timringarna upp-fördes enligt tidens manér i prydliga rader utmed gat-orna. På innergården uppfördes fähus, bodar och verk-städer. Bebyggelsens utformning i staden reglerades till stora delar av de föreskrifter som gällde utseende och brandsäkerhet. Stadens bebyggelse har längre tillbaka i tiden skiljt sig mycket litet från den traditionella agrara bebyggelsen på landet.
Bebyggelsen karaktäriseras av byggnadernas placering i gatulinje. Långgatorna Fiskaregatan, Nygatan och Malmgatan löper i öst-västlig riktning och utgör huvudgator. Längs dessa gator vänder husen sina långsidor ut mot gatan. Gårdarnas infarter är vanligtvis förlagda till tvärgatorna. Byggnadernas entréer är förlagda till gården. Gårdsbebyggelsen är småskalig och förlagd till inre tomtgränser. Bostadshusen, som ligger med långsidan ut mot gatan, är uppförda i en och en halv våning. Vindsvåningen är försedd med liggande fönster i långsidans fasad under utskjutande takfot. Fönsterplacering, dörrar och den enkla utsmyckningen följer den traditionella träbyggnadskonsten.
På gårdarna finns inte längre några fähus kvar men däremot uthuslängor och någon mindre verkstads-byggnad. I den mån garage finns är de vanligtvis inrymda i befintliga uthuslängor eller enkelt tillbyggda intill befintliga uthus. På tomter med äldre trähus-bebyggelse är enkelgarage vanligast. I den mån dubbelgarage förekommer är det på tomter med modern bebyggelse. Den låga trästadsbebyggelsens karaktär är som allra tydligast på Nygatan.
Färgsättningen är antingen traditionellt röd med vita, grå eller ockragula detaljer kring fönster och knutar eller trästadsmässig med ljusa oljefärgade fasader i t ex ljusgrönt och ljusgult. Taktäckningen är vanligtvis skivfalsad plåt, tegelpannor eller pannplåt. Några av husen har också de utkragade skorstenarna kvar.
Timmerhusen har en enkel utformning och en anspråkslös karaktär. Gårdarna är öppna så till vida att endast glesa trästaket, nätstängsel eller låga plank förekommer.
Flera av byggnaderna har kvar sina ursprungliga fasad-beklädnader och fönster. Handblåsta fönsterglas och fönstervirke är i de fallen av mycket god kvalitet.
Bland den ursprungliga bebyggelsen finns inslag av hus från 1900-talet. Den har anpassats till stadsplanen så till vida att den vanligtvis ligger i liv med gatan men är i övrigt av helt avvikande karaktär. Hus med vitt fasadtegel och flerbostads-hus i två hela våningar är exempel på sådana hus. Dessa hus vittnar givetvis om den stadsomvandling som skedde under 1900-talets andra hälft. Omvandlingen berörde också Norr-malm men utan att få det genomslag som inne på Hägg-holmen. Läs mer om stadsomvandlingen under epoken med samma namn.
För att bevara och förstärka Norrmalms karaktär är det viktigt att underhåll och eventuella ändringar i det befintliga byggnadsbeståndet görs med största ödmjukhet och omsorg. Traditionell trästadsbebyggelse med mangårdsbyggnader och uthus bör underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och förstärks. Det gäller såväl detaljer som hela gårdsmiljöer. De byggnader som är uppförda under 1900-talet underhålls på ett sådant sätt att deras specifika stilegenskaper inte går förlorade.
Ny bebyggelse bör placeras inom rutnätsplanen och i linje med övriga hus utmed gatan. Nya bostadshus ska vända den slutna sidan mot gatan och entréer mot gården. Avstyckningar inom befintlig rutnätsstad norr om Malmgatan är inte lämpliga. Likväl bör gatunätet bibehållas intakt. Vid eventuell utbyggnad av området bör tomtindelningen följa den befintliga rutnätsplanen till form och storlek.
Ny bebyggelse ska utformas på ett sätt som harmonierar med Norrmalms karaktär. Det innebär att nya byggnader ska ha en form som överrensstämmer med den traditionella stadsbebyggelsens material och proportioner.
|