Gråträsk

Gråträsk ligger i kommunens västra del vid gränsen till Arvidsjaur.

I Gråträsktrakten har samer vistats och renarna betat under lång tid. Sjöarna i området nyttjades för fiske av både samer och bönder från Pitetrakten. Den första bonden som bosatte sig i området kom hit från Byske på 1560-talet.

Kulturmiljön i Gråträsk är präglad av den samiska kulturen och kolonisationen av lappmarken. Byn ligger utmed Kristinavägen som ledde mellan Nasa silververk och kusten. Ett kapell byggdes här i mitten av 1600-talet, det lämnades senare att förfalla men återuppbyggdes på 1930-talet som en kopia av den gamla.

Silverfyndigheten i Nasafjäll i Arjeplogsfjällen upptäcktes 1634 och mycket snart kom gruvbrytningen igång. Flera nya fyndigheter hittades i området det närmaste årtiondet men brytningen och logistiken till och från fjällvärden var mycket besvärlig. Båttransport hela sträckan var omöjlig eftersom älvarna var för strida. En väg anlades därför mellan Nasafjäll och Piteå. Den kallades Kristinavägen efter drottning Kristina. Nybyggen uppfördes efter vägen eftersom behovet av skjutshåll var mycket stort. Gråträsk blev en viktig plats utmed denna väg.

Byn fick ett uppsving under 1600-talet då silver-fyndigheterna i Nasafjäll skulle utvinnas. Vägen mellan kusten och silvergruvan passerade Gråträsk och både bönder och samer var sysselsatta med skjutsning och arbete för gruvbolaget. Eftersom befolkningen ökade under denna period behövde byn en kyrka. Det första kapellet i Gråträsk uppfördes några år in på 1600-talet. Det var en liten timrad kyrkobyggnad. Den fungerade som kyrka för både Gråträsks invånare och dem som var på resande fot mellan kusten och Nasafjäll.

Gråträsk låg tidigare precis på den så kallade Lappmarksgränsen som var omstridd fram till dess att den slutgiltiga dragningen gjordes på 1750-talet. Bönderna i området omvittnas ha varit rika, kanske tack vare en kombination av fiske och handel.

Kronan fortsatte brytningen i Nasafjäll till och med 1650-talet och sedan övergick verksamheten i privat ägo. Lönsamheten var hela tiden liten och brytningen lades sedermera ned. Den återupptogs igen under en period på 1700-talet. Inte heller då lyckades man få lönsamhet i företaget.

Kapellet lämnades efter gruvbrytningsepoken att förfalla men återuppfördes 1933-34. Några av byggnads-arbetarna minns ”grunden av den gamla kyrkan fanns kvar och fyra fem stockvarv. När vi grävde rör i den nya grunden hittade vi benknotor och kranier från begravda människor. Den nya kyrkan uppfördes på samma plats som den gamla. Den nya blev däremot lite längre än den ursprungliga”.

Vid ett utdikningsföretag i slutet av 1800-talet hittades den så kallade Gråträskskatten vid sjön Tjautjer. Läs mer om skatten under epoken Forntid.

Karaktärsbeskrivning

Bebyggelsen i Gråträsk är i huvudsak av två slag. Norrbottensgårdarna ligger på gamla gårdsplatser med typiska mangårdslängor och ekonomibyggnader som rundloge och härbren. På 1890-talet fanns här så många som tio gårdar. Nordost om kapellet finns en mangårdsbyggnad vars timmerväggar delvis fortfarande är ofärgade. Den är ett exempel på hur de flesta gårdar i trakten sett ut före rödfärgens intåg på 1800-talet. Den andra typen av bebyggelse är mer sentida och uppkommen under 1900-talets arbetskraftskrävande skogsbruksera.

Förhållningssätt  

För att bevara och förstärka Gråträsk karaktär bör man underhålla kapellet så att dess kulturhistoriska och estetiska värden inte går förlorade. Norrbottensgårdarna i byns centrala del med tillhörande odlings-marker bör vårdas så att dess kultur-historiska värde bevaras och förstärks.

Traditionell bebyggelse som Norrbottens-gårdar med mangårdsbyggnader och ekonomibyggnader bör underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och förstärks. I första hand gäller det att göra insatser för att förhindra förfall. Enkla åtgärder som att röja sly kring gamla timringar eller lägga om ett läckande tak kan göra att huset klarar sig några årtionden till.

Ny bebyggelse bör placeras på ett liknande sätt som den traditionella bebyggelsen i byn. Lämpliga platser är intill befintliga gårdsställen och på höjder i landskapet, i skogsbryn och intill befintliga vägar.

Ny bebyggelse ska utformas på ett sätt som harmonierar med byns karaktär. Det innebär att nya byggnader som placeras fritt i landskapet ska ha en form som överrensstämmer med den traditionella bebyggelsens material och proportioner.

Odlingsmarken bör hindras från igenväxning. Framförallt är det viktigt i byns centrala del.

Byn ligger vid sjön Gråträskets nordvästra strand. Odlingsmarken sträcker sig mellan gårdarna ned till strandkanten. Landskapet är öppet och bebyggelsen oförändrad.