Sjulsmark

Sjulsmark ligger norr om Norrfjärden några kilometer från kommungränsen mot Luleå. Typiskt för byn är det kuperade landskapet och de högt belägna Norrbottensgårdarna.

Byns namn, i likhet med andra byanamn med ändelsen -mark, tyder på att området upptogs för nyodling under medeltiden. ”Sjul” kommer troligen från namnet Sigurd som med tiden dragits ihop och förenklats i byns namnform.

Laga skifte var genomfört i Sjulsmark år 1881 och därefter kom mycket av ängs-marken att övergå till åker. Under 1800-talet växte befolkningen i byn med flera hemmansklyvningar och nybyggen som följd. De äldsta gårdslägena ligger invid det gamla Sjulmarksträsket som idag är igenvuxet. Merparten av de äldsta gårdarna ligger öster om Lillådalen mellan Ollesberget och Aggnäsberget. Torpställen och nya gårdar har förlagts norrut, västerut och i viss mån söder om den ursprungliga by-kärnan. Under 1900-talet har byn förtätats med småhuskvarter. De har införlivats på ett relativt finstämt sätt med byn och har inte tagit värdefull odlingsmark i ans-pråk. Fortfarande finns brukad åker inne bland småhusbebyggelsen.

Karaktärsbeskrivning

Den traditionella bebyggelsen i byn ligger högt i lands-kapet med den böljande öppna odlingsmarken runt omkring. Norrbottensgårdarna består av mangårds-byggnader och en mängd olika ekonomibyggnader som ladugårdar, logar och härbren. Ladorna ute på åker-marken är viktiga komponenter i den värdefulla kulturmiljön. I det öppna odlingslandskapet finns inslag av ängs- och hagmark vid Ollesberget, Aggnäsberget och på Backen. Vägen genom den äldsta delen av byn löper mellan odlingsmark och gårdsbebyggelse. Detta är den gamla vägen genom byn som 1918 drogs om längre söderut genom byn. Den gamla vägen löper utmed Aggnäsberget. Längs vägen finns mötesplatser med äldre mötesskyltar och belysning i form av byhattar på trästolpar. I södra delen av byn, vid Hultet, löper en enskild väg som också har kulturhistoriskt värde genom dess sträckning genom det öppna odlingslandskapet.

Byn karaktäriseras av de gamla gårdslägena bebyggda med Norrbottensgårdar. Bitvis är landskapet mycket väl hävdat med röjda och betade åkerholmar, restaurerade lador och röjda dikesrenar. Vid Ollesberget finns bebyggelselämningar efter en gammal gårdstomt.

Förhållningssätt

För att bevara och förstärka Sjulsmarks karaktär bör man undvika att bebygga åkermark. Ny bebyggelse bör placeras på ett liknande sätt som den traditionella bebyggelsen i byn, gärna i höjdlägen eller intill väg eller skogsbryn. Det är framförallt viktigt att bibehålla strukturen i byns östra del där bebyggelsen ligger högt med den öppna odlingsmarken omkring. De kulturhistoriskt värdefulla vägsträckningarna i byn bör inte breddas, dras om eller beläggas med asfalt. Belysning och skyltning bör också bevaras. Dikning ska ske med fösiktighet och höjning av vägbanken är inte lämplig.

Ny bebyggelse ska utformas på ett sätt som harmon-ierar med byns karaktär. Det innebär att nya hus som placeras fritt i landskapet ska ha en form som överrens-stämmer med den traditionella bebyggelsens propor-tioner. Material och detaljutformning ska sammanfalla med den äldre bebyggelsens. Ekonomibyggnader som ladugårdar, logar och härbren är viktiga inslag i kultur-landskapet och bör hindras från att förfalla.

Norrbottensgårdarna i Sjulsmark bör underhållas med traditionella material och metoder så att de kulturhistoriska värdena består.

Odlingsmarken bör hindras från igenväxning och detta är framförallt viktigt i byns centrala delar. Den idag goda hävden med välskötta åkerholmar och betesmarker bör fortsätta.  Kvartersbebyggelse bör undvikas inom avgränsningen för den värdefulla kulturmiljön.