Blåsmark

Blåsmark ligger ca 20 km söder om Piteå stad. I byn finns öppna odlingsmarker och traditionella Norrbottensgårdar.

Blåsmark är en av de Piteåbyar som har efterleden –mark i namnet. Dessa byar anses vara tillkomna under medeltiden och då som nya etableringar när markerna blivit otillräckliga i befintliga jordbruks-bygder som t ex Svensbyn och Öjebyn. Blåsmark omnämns i de skriftliga källorna första gången 1539. Då fanns fem ”rökar” i byn. Fram till slutet av 1700-talet växte byn långsamt. Den stora ökningen skedde under 1800-talet då gårdarna blev många fler.

Förutom jordbruket har skogen alltid varit en viktig resurs för Blåsmarkarna. På flera platser i byn finns lämningar efter skogsbruk i form av bland annat tjärdalar.

Karaktärsbeskrivning

Den traditionella bebyggelsen i Blåsmark ligger högt framförallt utmed höjdryggen som kallas Berget ovanför sjön Hemträsket. Odlingslandskapet ligger söder om gårdarna utmed sluttningarna ned mot sjön. I byns västra del, på motsatta sidan om Sågån, ligger Nedre- och Övre brännan med bitvis ett småskaligt odlings-landskap och traditionell gårdsbebyggelse. Här finns också byns torpställen.

I byns östra del återfinns merparten av den moderna bebyggelsen. Björkelund och Tallbacken är helt moderna bostadsområden med småhusbebyggelse. Odlings-marken i byns östra del växer bitvis igen.

Norr om bykärnan, vid spridda gårdsställen som Holmen, Gårdsmyran och Nördbyn växer stora arealer av gammal åkermark igen.

Förhållningssätt 

För att bevara och förstärka Blåsmarks karaktär bör man undvika att bebygga åkermark. Ny bebyggelse bör placeras på ett liknande sätt som den traditionella bebyggelsen i byn, gärna i höjdlägen eller intill väg eller skogsbryn.

Nya hus ska byggas på ett sätt som harmonierar med byns karaktär. Det innebär att ny bebyggelse som placeras fritt i landskapet ska ha en utformning som överrensstämmer med den traditionella bebyggelsens material och proportioner.

Odlingsmarken bör hindras från ytterligare igenväxning och detta är framförallt viktigt i byns centrala delar och intill Hemträskets stränder. Kvartersbebyggelse bör undvikas och i den mån den ändå tillkommer placeras intill befintliga småhusområden i nordväst.

Traditionell bebyggelse som Norrbottensgårdar med mangårdsbyggnader och ekonomibyggnader bör underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och förstärks.