Trundön och Trundavan

Trundavan och Trundön ligger några kilometer sydväst om Rosvik. Byn ligger i yttersta kustbandet och Trundön förbinds med en bro till fastlandet.

Trundavan omnämns i de skriftliga källorna första gången i början av 1500-talet. Troligtvis var det mansnamnet Trond som gav platsen dess namn. De äldsta gårdsplatserna består idag av bebyggelse-lämningar nordost om myrmarken som kallas Lillavan. Platsen kallas fortfarande Viken trots att vattenvägen för länge sedan vuxit igen.

På 1600-talet hade Trundavans bönder odlingsmarker på de bättre jordarna ute på Trundön. Först i samband med befolkningsökning och hemmansklyvningar på 1700- och 1800-talet bebyggdes Trundön. 

Karaktärsbeskrivning 

Trundön och Trundavan är ett välhävdat odlingslandskap med äldre gårds-bebyggelse. Byn har förtätats under tidigt 1900-tal med flera jordbruksegnahem. Kulturlandskapet är starkt präglat av det kustnära jordbruket och fisket har varit mycket viktigt för Trundöns bönder.

Det öppna odlingslandskapet på Trundön är mångformigt med åkerholmar och hag-mark med enar och tallar. Trundavan har ett småskaligt odlingslandskap med inslag av stenbunden enbuskmark. Här finns också stengärdesgårdar.

Förhållningssätt

För att bevara och förstärka Trundavans och Trundöns karaktär bör åkermark inte bebyggas. Ny bebyggelse bör placeras på ett liknande sätt som den traditionella bebyggelsen i byn. Lämpliga platser kan vara intill befintliga gårdsställen eller i skogsbryn. Fritidshusbebyggelse bör utformas så att den underordnar sig den befintliga bebyggelsemiljöns karaktär.

Nya byggnader som placeras fritt i landskapet ska ha en form som överrens-stämmer med den traditionella bebyggelsens material och proportioner. Kvartersbebyggelse bör helt undvikas eftersom det inte förekommer i området.

Traditionell bebyggelse som Norrbottensgårdar med mangårdsbyggnader och ekonomibyggnader bör underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och förstärks. Egnahem bör underhållas så att deras specifika stil-egenskaper tillvaratas.

Odlingsmarken bör hindras från igen-växning. Naturliga betesmarker bör även fortsättningsvis hållas öppet med bete eller slåtter.

Bebyggelselämningarna skyddas av kultur-minneslagen. Det är förbjudet att rubba, ta bort, ändra eller täcka över fornlämningar.