Infjärden

Svensbyn

Bebyggelsestrukturen i Svensbyn präglas av Norrbottensgårdarna och det omkringliggande öppna odlingslandskapet. Gårdarna ligger på höjder som Kråkkullen, Ön, Heden och Liden. Gårdsplatserna har lång historisk kontinuitet och många av dem har varit bebyggda sedan byns etablering på medeltiden. På Vallsberget och Högberget finns forntida gravrösen. De vittnar om att området kring Infjärden varit bebott av människor åtminstone sedan bronsåldern. Läs mer om gravrösen under epoken Forntid.

Byn har stora åkerarealer och den moderna bebyggelsen är koncentrerad till marker som historiskt sett varit obrukad och endast delvis bebyggd.

Viss igenväxning sker av åkermark. Till stora delar rör det sig om den som tagits i bruk relativt sent i tid, framförallt under 1900-talets första årtionden. De flesta åkrar som brukas idag har en historisk kontinuitet som ängs- och åkermark under hundratals år. 

Byns fäbodar låg kring Bodsjön och Mjösjön. Platserna har i samband med skiftesreformer och befolkningsökning tagits i anspråk för fast bebyggelse under 1800-talet.

Förutom de stora Norrbottensgårdarna med mangårdsbyggnader och ekonomi-byggnader finns otaliga lämningar efter gårdsbebyggelse i form av husgrunder. Flera av fäbodställena är endast rester i marken idag.

Förhållningssätt

För att bevara och förstärka Svensbyns karaktär bör man undvika att bebygga åkermark. Ny bebyggelse bör placeras på ett liknande sätt som den traditionella bebyggelsen i byn. Lämpliga platser är intill befintliga gårdsställen och på höjder i landskapet, i skogsbryn och i vissa fall intill befintliga vägar.

Nya hus ska byggas på ett sätt som harmonierar med byns karaktär. Det innebär att ny bebyggelse som placeras fritt i landskapet ska ha en utformning som överrensstämmer med den traditionella bebyggelsens material och proportioner.

Odlingsmarken bör hindras från igenväxning.

Ytterligare kvartersbebyggelse i Svensbyn bör endast uppföras efter noggranna förstudier kring val av lämplig plats utifrån byns värdefulla kulturmiljö. Enstaka småhus kan möjligen tillföras byakärnan intill befintlig kvartersbebyggelse.

Traditionell bebyggelse som Norrbottensgårdar med mangårdsbyggnader och ekonomibyggnader bör underhållas så att dess kulturhistoriska och estetiska värden bevaras och förstärks.